söndag 28 januari 2018

Höga berg och djupa dalar del 4

Nyligen har, en numera bekant, börjat hör av sig till mig efter ca 1 1/2 års frånvaro. Jag slutade medvetet att höra av mig till hen då jag helt enkelt tröttnade på dennes gnällande och negativa synsätt samt egoistiska inställning till allt och alla. Hen vinklade till lite väl mycket när det gäller min situation och cancer, vilket hen inte bara gör med mig utan i stor sett allt. Och eftersom jag inte vill ha människor i min närhet som drar ner mig eller som är energitjuvar som denne nu är, så för att jag själv ska orka med min tillvaro och kunna hålla mig över vattenytan, rensas sådana som denne bort.

Nu befinner sig denne individ i en situation där jag enligt denne ska ha erfarenhet av och kunskap om och därför helt plötsligt kommer hen på att jag nog kan vara bra att återta kontakten med. Inte för att fråga hur jag mår eller för att ge mig stöd utan för att denne anser att hen behöver något av mig och jag ska, bara sådär, ge henne stöd i dennes obetydliga situation. Ja, vi upplever saker olika beroende på vilka erfarenheter och kunskap vi har. Men att bete sig så som denne gör fungerar inte med mig!

Jag är en sådan att jag tror på att alla förtjänar rätt många chanser eftersom vi alla, vill jag tro, lär oss av våra misstag och kan förbättra oss. Men efter några enstaka telefonsamtal inser jag att så är inte fallet med hen.

Det är väldigt tröttsamt med individer som tror att det går att höra av sig, för mig, efter så lång tid och tro att allt ska vara som vanlig. När folk inte fattar att det man går igenom gör att det inte finns så mycket energi kvar när dagen är slut och ändå tror att jag ska ha kraft att göra dem till viljes. Dra åt helvete! Tillit förstörs av sådant beteende! Varje relation handlar om balans och om att ge och ta.
Om du bara kräver och bara tar och tror att det endast ska handlar om dig hela tiden då förlorar du. Jag tänker inte gå inte på vad det innebär att genomgå en denna skit för det känns som jag gjort det i rätt många av mina inlägg reda och det börjar även för mig bli tjatigt. men du kan fan inte komma och kräva saker av oss som redan kämpar så in åt helvete för att i huvud taget kunna hålla huvudet ovan vattenytan! Jag har inte tid att ignorera mig själv bara för att du ska vara nöjd när du inte kan finnas där för mig.

Hen är nu listad som " Varför svara?" i min mobil


söndag 14 januari 2018

I´m back!!

Nu är jag så gott tillbaka till det normala. Jag är fortfarande sjukskriven på 25% men förhoppningsvis så kan jag snart släppa försäkringskassan. Har haft min första kontroll sen avslutad behandling och än så länge ser allt bra ut. Den nya medicinen verkar fungera också, dock gör den mig trött och närminnet är inte det bästa samt att jag märker att jag tappar ord om jag blir för trött och det inte längre går att fokusera.

Men det är så otroligt skönt att få arbeta igen! Jag har ett så bra jobb! Och i och med att jag varje dag är utomhus och väldigt aktiv så gynnar det mig i min återhämtning samt hjälper att hålla cancern bort lite längre och även tröttheten hålls borta en liten stund och blir inte lika påtaglig.
Har inte ännu återerövrat detta med att läsa böcker just för att jag blir lätt trött och ofokuserad så jag läser fortfarande med öronen.
Men allt annat är i stort sätt detsamma. Till och med min ekonomi. Den har blivit så pass stabil att jag just nu håller på att adoptera en till katt. Så om ca 2 veckor så blir denna lilla familj fulltalig igen. Det kommer bli så kul och mysigt som helst!