...å så trycker vi på "paus"..

Skiten är tillbaks!
Dock i ett tidigt stadium.
Inför den kontroll jag hade här i veckan så hade jag fått göra en PET/CT,vilket är en röntgen där man får ett radioaktivt ämne insprutat i kroppen som gör det ännu lättare att se cancern i tidigare fas än om man använder sig av kontrastvätska. Denna gång fann man cancern i mina lymfkörtlar och då på tre olika ställen: vid mitt högra nyckelben, i armhålan också på min högra sida, samt i buken.
Cancermarkören är på 70. Som ni säkert minns så ska de ligga under 35 så detta är inte alarmerande men inget som man kan ignorera så jag ska genomgå en behandling på 6 gånger med 3-4 veckors mellanrum. Jag kommer att få två stycken olika cytostatika. Man kommer att byta ut en av dem som jag hade sist till en annan variant just för att undvika att cancercellerna ska bli residenta mot cellgifterna. Det är lite som med antibiotika, tar man det för länge och ofta blir bakterierna tills slut residenta och muterar. Cancer kan fungera på samma sätt, beroende på vad det är för cancersjukdom. Därför vill man variera behandlingen och i mitt fall blir det nu en ny formel av cellgifter.

Jag tror att anledningen till att man sätter in behandling i stället för att operera är att det bland annat är på tre olika ställen men också att det är så pass tidig stadium att behandling blir mindre komplicerat samt nog är mer effektivt. Att man bestämt sig för att behandla intravenös med kemo i stället för tabletter är nog för att jag antagligen behöver högre dos än vad tabletterna har för att det ska fungera.

Denna omgång säger min läkare att de som fått denna kombination av cytostatika upplever mindre biverkningar. Enligt henne kommer jag slippa kalla händer och fötter samt mindre ont i kroppen samt eftersom jag inte mådde illa förra gången så kommer jag slippa det denna gång också. Också har jag bättre förspänt eftersom jag första gången nästa gick från operationsbordet till behandling. Nu är jag har jag återhämtat mig nästan till 100% vilket bara det kommer göra denna gång lättare. Samt så vet jag vad som väntas och är heller inte lika rädd och orolig.

Visst tycker jag det är skit och jag skulle helst slippa men jag förstår varför jag måste göra detta trots att det är så pass tidigt stadium. För om vi inte skulle göra något skulle skiten sätta fart ordentligt och då kanske det skulle var för sent att kunna göra något alls. Så detta görs för att bromsa i tid så att jag får finns kvar lite längre än om behandlingen inte skulle sätta in.

Annars så mår jag faktiskt bra, trott eller ej. Verken jag eller min läkare kan fysiskt känna dessa drabbade lymfkörtlar. Jag har inte ont eller är besvärade av dem.
Jag är mitt uppe i processen av att skaffa inneboende och haft en del kandidater på besök. Och ja, jag har informerat om återfallet och vad det kan innebära för dem. Hitintills har ingen av dem som intresserade backat ur och det är positivt.

Det enda som är oroande är min ekonomi och framför allt det här med försäkringskassan. Det är inte länge sedan som jag sa hej då till denna instans och jag hade hoppas på att slippa dem en bra tag men nu blev det inte så. Jag hoppas att de inte tänker sätta käppar i hjulet för mig. Man vet aldrig med dem.

Jag har varit och hämtat mina nya glasögon och det är hur underbart härligt att kunna läsa igen utan att bli trött i ögonen och få ont i huvudet. Och som sagt så härligt normal så jag vet inte vad jag ska ta mig till!

Jag kommer att arbeta så pass mycket som jag psykiskt kommer att orka tills det är dags. Min vardag kommer att få fortsätta att råda som den ska. Och självklart så kommer mina naglar att fixas innan behandlingen påbörjas. I två sekunder tänkte jag kanske skita i det just på grund av ekonomin men ändrade mig rätt snabbt. Något måste jag unna mig under denna process. Jag får helt enkelt dra in på presenterna till mig själv denna gång. Jag får hitta andra sätt att belöna och skämma bort mig helt enkelt.