torsdag 3 augusti 2017

I morgon är det sista omgången...

Förberedelserna inför morgondagens behandling är så gott som klara. Misslyckades med kakorna denna gång. Brukar ha någon form av kakor och frukt med mig men lyckades äta upp alla kakor. Skulle bara ta en men det blev allihop så det blir "bara" frukt i morgon.

I morgon är det sista behandlingen för denna gång. Samtidigt som jag önskar att det var den sista för alltid så vet jag att det inte är så. Cancern kommer att komma tillbaka. Ingen vet när. Dock hoppas jag på, precis som förra gången, att jag ändå får så pass mycket tid på mig att jag hinner återhämta mig både fysiskt och mentalt innan skiten knackar på igen.

Jag har märkt att jag gärna säger att jag fightas mot cancern men egentligen handlar det om att jag slåss för att få finnas kvar en liten stund till. Att få fortsätta leva. De behandlingar jag hitintills gått igenom handlar om att just få leva och finnas kvar en stund till och likaså kommer de kommande behandlingar att ha samma anledning. Jag kommer inte "vinna" mot cancern. Den eller följder av den kommer att bli min död. Dock kommer en lite bit av mig finnas kvar och fortsätta kampen mot äggstockscancer, och förhoppningsvis även bröstcancer, i form av mina cancer-celler som är en del av forskningen. Så när jag gått före så kan "jag" ändå fortsätta fighten för livet för andra kvinnor. På så vis känns det inte förgäves. På så sätt finns jag kvar lite längre än vad skiten tillåter.

Så hur känns det nu då? När det nu är sista gången och allt? Det känns djävligt skönt! Jag riktig längtar efter att få börja arbeta. Att få sticka hål på denna cancer-bubbla, även om det är tufft att städa undan alla bitar det blir efter den. Skaffa rutiner som inte har med cancern att göra. Försöka hitta en ny hobby. Förhoppningsvis få åka på en lite resa. Få leva ett så "normalt" liv som möjligt, (alltså, ett liv som är normalt för hur jag vill leva mitt liv).
Det ska bli skönt att få börja om igen. och just nu spelar det ingen roll om skiten knackar på igen om tre månader eller om tre år, bara jag får en paus så jag orkar när cancern kommer tillbaka.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar