torsdag 25 augusti 2016

Det här med klimakteriet

Klimakteriet är något som drabbar oss kvinnor i snitt mellan 45-55 års ålder och innebär att äggstockarna börjar sluta producera ägg och östrogen-nivån sänks. Man får kanske till en början oregelbunden mens. Börjar känna sig extra retlig, lätt irriterad och blir gråtmild. Kanske får man vallningar och svettas i tid och otid. Jag har läst någonstans att själva processen tar ca 7-8 år i snitt. Dock också har jag läst att det finns de kvinnor som har vallningar och svettas långt efter att "övergången" ska vara över. Det är inte alla kvinnor som får symptomer. Vissa klarar sig rätt bra och kanske endast med oregelbunden mens tills den helt upphör.

I mitt fall, som jag redan berättat, skedde min övergång från morgon till kväll. Vilket ledde till att jag fick alla symptomer på en gång. Samt att det tog ett par veckor innan jag förstod att min gråtmildhet och svettningar inte hade med operationen eller infektionen jag fick strax efter operationen utan var just klimakteriet.
Jag minns att när fakta var konstaterat började göra efterforskningar om hur jag kunde underlätta för mig själv fann jag tre saker man gärna skulle undvika för att minimera vallningarna: Kaffe, alkohol och kryddstark mat. Det två första kan jag med lätthet klara mig utan men den tredje, att inte kunna äta mat med chili, det gjorde ont i hjärtat. Visst kunde jag ibland ändå ha chili i min mat men då blev det väldigt svettigt och då ofta nattetid och jag som ändå hade rätt svårt att sova efter operationen och under behandlings-processen var det tufft nog. Dock kunde det vara värt ibland, att få äta en maträtt man älskar även om det gav mig en natt med lite sömn och klädbyten.

Eftersom jag har en cancer som hänger ihop med bröstcancer valde jag bort, samt blev rekommenderat av min läkare på radiumhemmet att inte ta, östrogen-tillskott. Jag har i stället försökt hålla mig borta från det tre ovannämnda och det funkade rätt bra tills behandlingen var över. Då började jag få smak för kaffe igen samt att efter varje kontroll vill jag fira lite extra  och då gärna med champagne eftersom cancer än så länge lyser med sin frånvaro. Dock här jag funnit receptfria produkter på apoteket som fungera rätt bra mot mina symptomer : remifemin är en av dem. (Den andra fann jag inte i skrivandes stund).

Och så har vi det återkommande: att på något sätt röra på sig! Det är lite universalt det här med någon form av motion. Man rekommenderar ca 45 minuters träning 2-3 gånger i vecka där man svettas ordentlig om man har symptomer. Nu har det inte blivit riktigt så mycket träning för mig även om det var vad jag hade för målsättning efter behandlingen. Men jag försöker promenera så mycket som möjligt och tack vare mitt arbete som ledsagare så har jag fått röra på mig väldigt mycket de senaste månaderna. Jag upplever att det hjälper i alla fall. Speciellt då jag har pga av klimakteriet fått ledbesvär och då är det inte bara bra att röra sig utan även ett väl fungerade smärtlindring så promenaden är en livsviktig nödvändighet och desto mer jag rör mig desto mindre behöver jag använda mig av smärtlindrande medicin.

När det gäller sex och klimakteriet så har jag ingen erfarenhet. Dock vet jag att slemhinnorna i vagina blir skörare och som kvinna upplever man då att vid upphetsning inte längre blir blöt. Jag vet att det finns hjälpmedel, som salvor och medicinering för de som har en mer normal övergång där man kan stimulera slemhinnorna. Detta är något som du i så fall bör prata med din läkare eller gynekolog om men du kan även prata med ditt närmaste apotek om du behöver råd angående detta.
I mitt fall och många med mig är det lite annorlunda då man även har opererat bort livmodern på mig och det innebär att jag inte har några slemhinnor kvar och då inte blir ens lite fuktig vid upphetsning. Det rådet jag fick utav min läkare på radiumhemmet var att använda glidmedel. Än så länge har jag inte testat så jag vet inte om det funkar med endast glidmedel för mig.

När det gäller sex ser jag mig som oskuld igen eftersom mycket är annorlunda med min kropp efter operation och behandling och jag tänker inte låta vem som helst komma så nära. Den här första gången vill jag vara kär och jag har lovat mig själv att det måste vara med någon som stannar tills mitt hjärta slutar slå. Annars får det va....

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar