Dagboksanteckning:
"10/1-2015 kl:22.30
Idag har det varit en bra dag och det har varit en hel del sådana på sistone. Jag känner mig tryggare och starkare och framför allt redo. Jag har i dag få hjälp med städningen i dag. NN har dammsugit. Har även tvättat resten av tvätten. NN hjälpte mig till tvättstugan och hem igen. Jag vet inte riktigt hur jag hade klarat mig om jag inte hade hen. Hen är guld värd. Jag hoppas att jag kommer att kunna ge tillbaka lite av det jag fått av hen. Om inte annat så hoppas jag att jag kan göra det genom någon annan.
Det är väldigt härligt att känna att jag orkar mer just nu, även om det är ca 3 dagar kvar till behandlingen. Men det ger mig hopp, för eftersom jag känner mig stark både fysiskt och psykisk just nu så får det mig att komma till insikt att jag nog kommer att klara behandlingen. Visst det är läskigt men jag vill leva. Så just nu känner jag mig redo att slåss ordentligt mot denna cancer. Det blir lite som om detta är rond 2 i hela processen.
Jag har inte behövt ta mer än den smärtlindring jag tog i morse, likadant i går. Jag behöver inget till natten. Jag vet att jag kommer att behöva mina Alvedon under behandlingsperioden då jag kommer få led- och muskelvärk men det är något annat. Just nu är jag glad och tacksam för att jag mår bra, är piggare och starkare och inte lika orolig för det som ska komma. Och det är fruktansvärt härligt!"
Inför första behandlingen hade jag fått en massa recept på olika mediciner. Det var kortison, 2 st olika tabletter mot illamående, 2 st mediciner mot förstoppning samt att det köptes microlax om jag skulle bli ordentligt förstoppad. Jag fick också order om att köpa en termometer samt en våg. Man hade informerat mig att det var viktigt att inte få feber. Ok, viss feber var ok men inte om man närmar sig 38 grader.
Vågen fick jag som en lite sen julklapp av min kusin. Viktigt att koll på vikten under behandlingen för man vill inte att patienten ska gå ner i vikt under behandlingen. Detta kan försvåra processen. Jag hade fått tipset att ha en välfylld kyl och då framför allt mat man inte behövde tillaga eller "kall mat" rättare sagt som fil, yoghurt, krämer ect. Detta just för att jag inte visste hur jag skulle må och jag hade fått det berättat för mig att om jag skulle må illa så skulle jag nog i första hand vilja ha just kall mat. Jag fick också tipset att småäta för att förhindra illamående. Samtidigt så var informationen att det var sällan som man mådde illa av denna behandling och eftersom jag inte har lätt för att må illa så skulle det nog gå bra.
Men jag var rädd. Jag hade färskt i minnet hur jag mådde efter operationen och jag vill definitivt inte må så igen!
Så när dagen kom hade jag tvättat och städat. Kylen var proppfull och gick knappt att stänga samt så hade jag fryst in brämhults hallonjucie. Det fanns piggelin och päronsplit likaså. Mina bästa vän hade fixat ledigt från sitt arbete för att hålla mig sällskap. Jag har fixat prenumeration på Storytel utifall jag skulle ha svårt att sova eller få ångest och för mycket oro. Planen var att lyssna på Astrid Lindgrens egna inläsningar av hennes böcker utifall det skulle ske. Astrid röst är väldigt trygg och lugnande.
Jag hade förberett den medicin jag skulle ta enligt den lilla lista jag fått av radiumhemmet. Det började redan kvällen innan med en påse movicol. Eftersom man kan bli förstoppad av behandlingen var detta i förberedande syfte. Jag vet att jag reagerade på att jag skulle ta 40 (!) st kortisontabletter. Jag ringde till och med till min kontaktsköterska för jag trodde att det att blivit ett skrivfel men så var inte fallet. Så det vara bara att lösa upp dessa i vatten och dricka. Jag försökte räkna ut hur mycket vatten det skulle vara till en tablett och sedan multiplicera detta med antal tabletter. Jag minns att det blev en hel del vatten och att vattnet inte smakade bra. Likaså var det med movicolen som jag även skulle ta på behandlingsdagen. Vad movicol inte smakar bra! Jag skulle också ta en tablett för att förebygga illamående.
Jag fick kämpa med kortisonvattnet och jag minns att jag försökte äta frukost men insåg snabbt att jag inte skulle få i mig kortisonet om jag åt min gröt.
När taxin kom (sjuktransport) hade jag en drickflaska med kortisonvatten i och en med vanlig vatten för att skölja ner smaken med och när jag kom till radiumhemmet hade jag lyckats få i mig kortisonet och började bli kissnödig. Dock hade jag inte hunnit borsta tänderna så jag hade tagit med mig tandborste och tandkräm till KS. Så eftersom jag kom innan min väninna så hann jag både kissa och borsta tänderna.
När sedan mina väninna kommer går vi upp till avdelningen. Eftersom det är första gången får jag ett eget rum och det är skönt. Innan själva behandlingen fick jag en kanyl i armen. ( Man brukar när man får längre behandling antigen få en ven-port inopererad nedanför nyckelbenet eller en liknade sak i armen men vid min första behandling hade jag inte fått min ven-port så det blev behandling via armen)
Man får lite medicin intravenös i förebyggande syfte samt, om man känner att man behöver, även lugnade medicin. Oftast är det en ångestdämpande medicin. Sedan får man vänta i ca 1 timme just för att låta medicinen verka. So far so good. Men när det blev dags för själva behandlingen blev det läskigt och när sköterskan säger att hon ska sitta med mig de första 10-15 minuterna för att observera om jag får några reaktioner gjorde inte saken bättre då jag trodde att jag skulle må illa. Det var inte förrän hon förklarade att det handlade om allergiska reaktioner som rödflammig hud runt halsen som oron la sig lite.
Jag hade haft en paus på nästa en månad från cancern och som sagt börjat känna mig starkare så när man satte igång droppet för behandling kändes det åter som en käftsmäll. Verkligheten kommer i kapp en vare sig man vill eller inte. Tro mig, cancern är närvarande ständigt. Men vissa dagar och stunder är livet som vanligt och det är väldigt skönt att få deala med det vardagliga och det som i min värld är normalt. Så när vätska flyter via droppet in i min kropp blev det en annan form av vardag och normalitet som varade i ca 6 månader.
Jag gråter. Både av rädsla och tacksamhet för att jag nu är inne i fighten på riktigt. Visst, operationen och den processen var också på riktig men det blev ännu mer verkligt nu.
Jag får två stycken cellgifter. Där den första tar ca 3 timmar och den andra ca 30 minuter. Jag och min väninna roar oss med att titta på "Dallas Buyers Club". (Då hon har två killar i 9 och 11 års åldern och har ofrivilligt blivit ett fritids så vi skämtar om att det är nog första gången på länge som hon kan sitta ner i lugn och ro och titta på en hel film utan några avbrott).Hon har även varit och köpa kanelbullar, som visar sig vara stenhårda och inte alls går att äta. Jag kommer i håg att jag försöker få i mig lite buljong och te men
rädslan att må illa och spänningen inför behandlingen gjorde mig inte hungrig.
Behandlingen flyter på någorlunda smärtfritt. Eftersom min kanyl är tillfällig är den lite besvärlig och jag kan inte röra fritt på min höger arm. Vilket gör att droppet piper emellanåt för att signalera att det har stannat. Förutom det fungerar allt bra Jag mår inte illa. Får heller inga allergiska reaktioner men jag blir extremt kissnödig och det känns som man knappt varit och kissat förrän det är dags igen.
När behandlingen är klar är det så skönt att få åka hem. Vi åker taxi hem till mig och ber om att få bli avsläppta vid Hökarängens Torg och går till min favorit Mamma Sushi och köper hem mat. Jag äter ungefär hälften. Jag orkar inte mer. Jag är helt slut efter alla spänningar och rädslor med väldigt glad och stolt att jag fixade min första behandling och så otroligt tacksam för sällskapet. Det blev så mycket lättare när jag hade någon med mig som stöd.
När min väninna gått hem tar jag en dusch och bäddar ner mig och myser med med mina katter. Jag får något telefonsamtal. När jag sedan somnar, somnar jag till Astrid och sover gott hela natten.
Anteckning i almenackan:
"13/1-2015
1:a behandlingen (av 6)
8.00 radiumhemmet
Dag 1
vikt: (morgon) 59,7
Behandling gick bra!
Status: Bra!
Feber: 37 grader (kl 20.00
Mage: Trög (1 microlax) a
Illamående: 0"
