I morgon är det 1 år sedan avslutad behandling.
Jag minns att jag såg fram emot en lugn och skön sommar. Att jag började planera och hoppas på att jag snart skulle kunna återgå till mitt arbete och att jag hoppades på, när mitt hår började växa ut igen, att det skulle vara lite lockigt.
Jag låg i min säng tre dagar senare, den 23 maj, min födelsedag,och såg när Måns Zelmerlöw vann ESC. Några hade ringt för att gratta mig på födelsedagen. men ingen grattade mig för avslutad behandling och ingen kom på besök eller skickade blommor eller liknande.
Dock brukar mina födelsedagar vara så. När Pappa levde och var frisk brukade vi gå på bio och äta ute. Men eftersom jag tydligen har och alltid haft en väldigt lite, knappt existerande, vänkrets så firas mina födelsedagar i ensamhet. Det är inget jag har valt. Jag har några gånger både skickad mejl och använt mig av Facebook för att bjuda in folk till någon form av tillställning runt min födelsedag, ofta lokaliserat till någon klubb eller dyl. Endast en person har då dykt upp vid alla de gånger jag försökt och det har varit den som jag just då har umgåtts med. Det är ju inte så man känner sig värdefull och uppskattad precis. Förutom på min 40 årsdag. Då kom det faktisk några stycken men festen var slut redan vid 22.00-tiden men lite uppvaktad blev jag i alla fall.( Ibland få man va gla för de lille.)
Sommaren blev ok, förutom att juli regnade bort och jag upptäckte att mina leder inte var ok i och med det. Jag försökte börja promenera för att få igång någon form av träning och jag började äta chiafrön och ha vetegräs i mina smoothies.Samt så gav jag mig själv en råsaftcentrifug i present för att jag hade varit så duktig under behandlingen. Så det blev en del drickandes av olika råsaftsjuicer under sommaren. Allt för att hjälpa kroppen att återhämta sig. Mitt i allt detta somnar min pappa in och jag får en begravning och dödsbo att ta hand om.
Jag hade hoppats på att få komma iväg på en sanden-mellan-tårna-semester men min lilla buffert började ta slut så jag kom "bara" till Brottby, Norrtälje,och Ornö. Inte fy skam det heller då Brottby bjöd på härliga skogspromenader och grillning samt tv-spel och lite skitsnack. På Ornö fanns visserligen en brygga vid havet, dock ingen sandstrand men kantarell-plockning och god mat. Norrtälje bjöd på en bit historia i form av tillställning/marknad och vacker väder.
Så hur ska jag fira i morgon? Ja, du. Jag skulle ha flugit luftballong med min kusin men fick i dag veta att företaget vi skulle göra detta med har gått i konkurs. Känns lite så där just nu. Att flyga luftballong är en dröm jag har haft sen jag var barn och bodde i Hallonbergen. På somrarna såg man alltid dessa ballonger komma farandes på himlen över bostadsområdet. Pappa och jag kunde stå på balkongen och titta på dem när det flög över vårat hus.
Just nu vet jag inte vad jag ska göra av morgondagen för jag ville verkligen fira ordentligt och med att uppfylla denna dröm. Så jag vet inte vad som kommer att ske. Kanske man ska ta sig ett dop i fontänen på Sergels Torg bara för att ha gjort något lite galet med dagen i alla fall......
