...som att jag har nu uppnått en ålder där jag nu behöver progressiva glasögon. Visst, svindyrt men en förändring som är så härligt normal och som inte har ett jävla dugg att göra med min cancer att göra! Att jag får finns kvar så jag får uppleva detta ålderstecken är så underbart!!
...som att jag snart kan läsa böcker på t-banan igen när jag fått mina nya glasögon.
...som att jag får komma hem till ett hem som jag skapat och mötas av mina fyrbenta barn innanför dörren. Just i den stunden är allt ok.
...som att få ha ett arbete som jag verkligen trivs med. Det är första gången som jag faktiskt inte har ont i magen eller en oro i kroppen på vägen till jobbet. Jag ser fram emot måndagar. Jag älskar att få vara ledig men jag grämer mig inte för när ledigheten tar slut.
...som att öppna min kyl, frys och skafferi och se att jag inte längre behöver gå hungrig som jag ofta gjorde som barn.
... som att jag kan laga mat och baka.
..som att öppna mina garderober och ha rena och hela kläder att sätta på mig så jag slipper frysa.
..som att jag har skor att sätt på mina fötter så jag slipper gå barfota.
...att ha en bästis som finns där, bara ett sms eller telefonsamtal bort och som har stått stadigt vid min sida under denna resa.
...som att kunna lägga mig i badkaret fullt av badskum och titta på något/några avsnitt av någon serie på netflix.
...som att kliva upp ur badkaret och svepa in sig i en morgonrock och lägga sig på sängen och fortsätta titta på serien på netflix med en kopp te och i sällskap av mina bäbisar.
...som att få vakna i min säng med eller utav någon av mina bäbisar och veta att jag har fått ännu en dag, här och nu.
