När någon på kvällsnyheterna säger: "Vi kan inte stoppa smittan men bromsa den", är det lite oundvikligt är inte dra paralleller till min cancer.
För det är så min vardag är; min cancer kan inte, än, stoppas men bromsas. Jag har en medicin som hjälper mig med det. Den "medicin" vi har, just nu, för att bromsa c-viruset är tvål och vatten samt alkogelé.
Skillnaden mellan min cancer och detta virus är att man kan få fram ett botemedel samt vaccin mot virus. Även blir man immun mot viruset ifall man fått det en gång. Min cancer är inte ett virus vilket försvårar för att ta fram ett botemedel. Precis som ett virus kan bli residens och utvecklas, trots av vacciner och mediciner, så kan cancern bli resident mot cytostatika men det är lättare att utveckla nya mediciner gentemot viruset än vad det är mot cancern när den blir resident. Man blir heller inte immun om man har haft cancer en gång snarare är risken för att du får cancer igen större om du en gång haft det även om det kan dröja tills du är riktigt gammal när det sker igen.
Den medicin jag behöver kostar mycket pengar, även om jag bor i ett land med högkostnadsskydd och jag vet inte om jag kommer att ha råd att kunna köpa den när det är dags att hämta ut nästa omgång. Den är ett måste för att jag ska få finnas kvar.
En tvål kostar väldigt lite och kan vara det som faktiskt räddar ditt liv och alla andra du älskar likaså. Så snälla, tvätta händerna!!! och respektera de riktlinjer och rekommendationer som nu gäller!!!
Denna blogg är tänkt att handlar om min cancer: spridd äggstockscancer. Den är kronisk. Den ska även handlar om processen, hur jag upplever att leva med obotlig cancer och hur jag upplever hur omgivningen behandlar mig men också om att leva livet.
tisdag 24 mars 2020
söndag 22 mars 2020
det här med c-viruset.....
Frustrerad och nojig är nog det jag känner just nu.
Jag har inte i någon direkt riskgrupp trots att jag har cancer och är under behandling. Mina värden var superba vid senaste kontrollen och visade inte på att jag skulle ha försvagat immunförsvar.
Trots det så måste jag för tillfället hålla mig hemma på grund av att jag har luftrör som kliar.
Jag var först hemma i en vecka med halsont som tydde på att en förkylning varpå gång. Ingen förkylning bröt ut och jag åt mina allergipillet för att utesluta just pollen, Var symtomfri i 2 dagar som det är sagt att man ska vara. Hann knappt vara arbetsför i 1 dygn innan jag fick förhöjd kroppstemperatur och blev tvungen att sjukskriva mig igen! Och nu har jag luftrör som irriterar.
Har ingen hosta, men harklar mig gärna. Hade det varit pollen hade jag även haft en rinnande näsa samt lite kli i ögonen men det har jag inte. Jag har tillfälligt slutat äta allergipiller bara för att vara absolut säker på att det inte är pollen samt att jag får inte feber av pollen. Jag har inte mycket feber. Dem ligger strax under 38 grader (för en normal människa räknat men för mig så ligger tempen på ca 37.3 - 37.4. Jag har en normaltemp på 36.4 - 36.5) när den är som värst samt att jag kan vara feberfri när jag vaknar och sedan vid lunch/eftermiddag så stiger den.
Dock är det så frustrerande att befinna mig i något slags limbo. Jag är liksom inte riktig ordentligt sjuk! Jag råkar ha symptom på något som inte verkar vilja bryta ut ordentligt. Jag orkar inte göra så mycket. När jag förberedde för dammsugning igår var jag tvungen att vila en stund innan jag satte igång. Allt tar lite längre tid just nu. Precis som under behandlingen. Man tror att listan man gjort kan klaras av under dagen men så kan man bara pricka av en sak.
Sedan blir man nojig för att när jag blir symptomfri och kan arbeta igen är det säkert för de jag ledsagar? Hur vet jag med all säkerhet att jag inte kommer att smitta dem? Hur vet jag om, vare sig jag har Corona eller inte, fortfarande kan vara smittbärare? Eftersom det inte görs allmänna tester blir det mer osäkert.
I mitt yrke kan jag inte arbeta hemifrån så självklart blir jag nojig över min ekonomi. Den är så fruktansvärt ansträngt som det redan är på grund att det inte funnit så många som behövt/velat ha ledsagning här i början av året. Eftersom jag är under utredning för skuldsanering så får jag inte dra på mig mer skulder. Detta inkluderar även så kallade personskulder, alltså jag kan inte låna pengar av vänner eller dyl.
Det kommer bli en intressant tid som kommer. Ja, jag väljer att kalla den intressant. För det kan bli hur som helst. I värsta fall får jag börja sälja mina möbler. Det är inte värda mycket men jag kanske då kan bo kvar i mitt hem.
Jag har inte i någon direkt riskgrupp trots att jag har cancer och är under behandling. Mina värden var superba vid senaste kontrollen och visade inte på att jag skulle ha försvagat immunförsvar.
Trots det så måste jag för tillfället hålla mig hemma på grund av att jag har luftrör som kliar.
Jag var först hemma i en vecka med halsont som tydde på att en förkylning varpå gång. Ingen förkylning bröt ut och jag åt mina allergipillet för att utesluta just pollen, Var symtomfri i 2 dagar som det är sagt att man ska vara. Hann knappt vara arbetsför i 1 dygn innan jag fick förhöjd kroppstemperatur och blev tvungen att sjukskriva mig igen! Och nu har jag luftrör som irriterar.
Har ingen hosta, men harklar mig gärna. Hade det varit pollen hade jag även haft en rinnande näsa samt lite kli i ögonen men det har jag inte. Jag har tillfälligt slutat äta allergipiller bara för att vara absolut säker på att det inte är pollen samt att jag får inte feber av pollen. Jag har inte mycket feber. Dem ligger strax under 38 grader (för en normal människa räknat men för mig så ligger tempen på ca 37.3 - 37.4. Jag har en normaltemp på 36.4 - 36.5) när den är som värst samt att jag kan vara feberfri när jag vaknar och sedan vid lunch/eftermiddag så stiger den.
Dock är det så frustrerande att befinna mig i något slags limbo. Jag är liksom inte riktig ordentligt sjuk! Jag råkar ha symptom på något som inte verkar vilja bryta ut ordentligt. Jag orkar inte göra så mycket. När jag förberedde för dammsugning igår var jag tvungen att vila en stund innan jag satte igång. Allt tar lite längre tid just nu. Precis som under behandlingen. Man tror att listan man gjort kan klaras av under dagen men så kan man bara pricka av en sak.
Sedan blir man nojig för att när jag blir symptomfri och kan arbeta igen är det säkert för de jag ledsagar? Hur vet jag med all säkerhet att jag inte kommer att smitta dem? Hur vet jag om, vare sig jag har Corona eller inte, fortfarande kan vara smittbärare? Eftersom det inte görs allmänna tester blir det mer osäkert.
I mitt yrke kan jag inte arbeta hemifrån så självklart blir jag nojig över min ekonomi. Den är så fruktansvärt ansträngt som det redan är på grund att det inte funnit så många som behövt/velat ha ledsagning här i början av året. Eftersom jag är under utredning för skuldsanering så får jag inte dra på mig mer skulder. Detta inkluderar även så kallade personskulder, alltså jag kan inte låna pengar av vänner eller dyl.
Det kommer bli en intressant tid som kommer. Ja, jag väljer att kalla den intressant. För det kan bli hur som helst. I värsta fall får jag börja sälja mina möbler. Det är inte värda mycket men jag kanske då kan bo kvar i mitt hem.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)