Lycklig

Mitt liv är nästa normalt nu för tiden. Även om cancern är min ständiga skugga.

Jag vet att min tid är begränsad och jag kommer inte att bli en gammal pensionär, men jag har börjat mer och mer kunna se mig finnas kvar i några år till och inte som förut då jag endast såg och hoppades på 6 månader och kanske upp till ett år i taget.

Det är två år kvar tills jag fyller 50 år och att jag fortfarande finns kvar då börjar känns som en verklighet snarare än en dröm. Jag är dock fortfarande försiktig när jag tänker att det faktiskt är möjligt att jag får fira min 50 års-dag, för jag vet att min tur kan vända. 

Det har gått 6 1/2 år sedan jag fick min diagnos och om jag ska vara ärligt trodde jag inte att jag skulle leva idag. Jag vet inte varför just jag har haft en sådan tur att klara mig så här länge. Jag har ingen hemlig formel för detta mirakel. Jag är bara lycklig och tacksamför att jag får finns kvar här nu. Framför allt är jag  tacksam för alla som skänker till cancerfonden så forskare kan få fortsätta att finna sätt att besegra och bromsa denna sjukdom. Det går inte utan er!!!